Sen åkte jag och mamma upp och red en tur. Både Mysla och Snerra är så otroligt brunstiga nu och Mysla blir väldigt påverkad då, mer stressad och orolig. Så igår när vi red åkte jag av, första gången på tre år! ;) Jag och mamma sprang upp för en liten backe och ungefär mitt i skulle vi svänga av till vänster. Mysla tyckte att rakt fram, hemåt, var mycket roligare och hade inte riktigt lust att lyssna på mig när jag ville stanna och svänga. Så det blev att hon svängde rakt upp i skogen, ner igen rätt genom träden, hoppade över ett dike i nerförsbacke och sen gjorde hon en tvär vänstersväng upp för galoppbacken igen. Jag satt kvar fram till det sista, då hade jag varken stigbyglar eller balans kvar haha. Mysla fortsatte skritta med raska steg fram till en gigantisk äng med gräs, där tyckte hon att jag kunde få komma ikapp henne. Så nu går jag runt med öm kropp och världens blåmärke på låret. Kan inte låta bli att skratta åt hur roligt det måste sett ut för mamma.

Idag kommer Snerras förra ägare och jag ska visa henne en tur eftersom de ska passa henne när vi åker bort nästa helg. Så idag blir det bara en liten tur som är lätt att hitta.

Men nu ska jag fortsätta med min lilla teckning innan jag ska fixa lite mat!