Har inte haft lust att sitta framför datorn denna helgen och har därför inte bloggat något. Fick i lördags kväll reda på att min och mammas förra häst, Isafold, togs bort för en vecka sedan. Hon hade fått akut fång och det gick inte att rädda henne. Det var ett och ett halvt år sedan vi sålde henne men det känns så nära när något sånt här händer... Trodde inte att jag skulle reagera riktigt som jag har gjort, men när någon man tycker om så mycket försvinner känns det. Det känns väldigt skönt att i alla fall veta att hon hade det väldigt bra sista tiden av sitt liv med någon som verkligen kunde ge henne all den tid hon behövde som den speciella häst hon var. Nej usch, jag orkar inte tänka på det mer, blir bara så ledsen då. Nu går hon i alla fall och betar på Trappalandas evigt gröna ängar där hon kan var helt fri utan någon som hindrar henne från att var den vildhäst som hon en gång var. Kommer sakna dig otroligt mycket älskade Isafold! <3